Sense & Sensibility
Alltså jag dör snart. Typ.
Har precis sett filmen till Sense & Sensibility, och aaaaahhhh! Så fin! Boken var givetvis bättre, men ändå! Gosh! Jag måste säga, Emma Thompson, som spelade Elinor var verkligen helt fabulös! Jag ska inte spoila om det nu råkar vara någon som inte läst/sett boken/filmen, men åååh. Hon är helt perfekt för rollen! Och Kate Winslet som Marianne. Wonderful!
Dessutom känns det lagom fint att jag håller på och utbrista något i stil med: "MEN HEJ MADAM POMFREY!!!!" när Mrs Dashwood syns första gången. Samma gäller när Colonel Brandon äntrar filmen. Fast givetvis ropar jag Snape efter honom då. Och slutligen så visar sig Charlotte Palmers vara hiskeligt lik Umbridge.
Coincidence, I think not.
Anyhow. Filmen (och boken! Framför allt boken...) rekommenderas starkt! Så himla jättebra! Tror nästan jag tar och reser bakåt i tiden lite, va. Mhm.
One thing
Jag får snart panik på att jag aldrig har en ledig stund över. Vill ju fixa designen på bloggen, fotografera lite, läsa mer, tönta mig. Inte bara plugga, sova, äta. Gosh.
Sträckläsningsnörd
Alltså jag borde inte få lov att sträckläsa böcker. Seriöst. Det tar typ kål på mig. När man läser en bok i massa timmar (typ mellan två och fem) och så lever man sig helt in i den och sedan inser man att man minsann har ett eget liv och inte alls bor med karaktärerna. Whoops, typ.
Är boken man sträckläser dessutom skriven i jag-form är det ju otroligt lätt att inbilla sig att man faktiskt är den personen på riktigt också. Men nej. Det är jag inte. Jag är lollo. Okej.