Elefantapa

Åh, ni vet den där känslan när man är helt bubblig inombords och bara vill skutta runt i ren glädje och lycka? Yup, exakt den känslan har jag just nu.

Igår kom jag ju hem från filmlägret (wihooo, filmlägret<3333333333333333333), som även i år var helt jävla freaking awesome. I alla fall så kommer man hem som en ny människa, och man växer så mycket som person när man är där. Alla människor är bara så fina, och ingen gör sig till eller något. Alla bara är de de är och alla blir accepterade, det är så himla fint. Sedan har alla ett stort gemensamt intresse också; film. Det gör bara vistelsen ännu mer awesome. 

 

Nu är jag pepp på typ allt i hela världen och vill bara skutta runt på små turkosa, fluffiga moln. Saknar bara alla människor, gemenskapen vi hade, och givetvis bara känslan av att vara där i Ystad på filmlägret. Iiiihhh <3

 

Här får ni några bilder ifrån veckan:

 

Alltså jag dör snart. Typ.

 

Har precis sett filmen till Sense & Sensibility, och aaaaahhhh! Så fin! Boken var givetvis bättre, men ändå! Gosh! Jag måste säga, Emma Thompson, som spelade Elinor var verkligen helt fabulös! Jag ska inte spoila om det nu råkar vara någon som inte läst/sett boken/filmen, men åååh. Hon är helt perfekt för rollen! Och Kate Winslet som Marianne. Wonderful!

 

Dessutom känns det lagom fint att jag håller på och utbrista något i stil med: "MEN HEJ MADAM POMFREY!!!!" när Mrs Dashwood syns första gången. Samma gäller när Colonel Brandon äntrar filmen. Fast givetvis ropar jag Snape efter honom då. Och slutligen så visar sig Charlotte Palmers vara hiskeligt lik Umbridge.

Coincidence, I think not.

 

Anyhow. Filmen (och boken! Framför allt boken...) rekommenderas starkt! Så himla jättebra! Tror nästan jag tar och reser bakåt i tiden lite, va. Mhm.