will grayson, will grayson
tänkte ge mig på lite recension-ish till en bok som ligger mig extremt varmt om hjärtat (läs: brukar krama den när jag är ledsen och behöver lite kärlek), nämligen Will Grayson, will grayson!
i am constantly torn between killing myself and killing everyone around me.
those seem to be the two choices. everything else is just killing time.
Detta sades av lowercase will, aka min favorit will grayson.
Nejmen ok, boken handlar om två personer, båda med samma namn. Har ni gissat vilket än?
- Just det, Pär Eskilsson. Nä okej, inte riktigt. Will Grayson heter de båda, förstås.
Den är skriven av John Green & David Levithan, två författare som är så otroligt duktiga att jag blir helt förtrollad av deras ord varenda gång.
Boken är väldigt rolig, men samtidigt sorglig. Den är svår att beskriva, men en sak är säker - den får en att känna. Eller jag gjorde i alla fall. Den var så perfekt på något operfekt vis. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, så jag tänkte skippa det.
Hur som helst rekommenderar jag absolut den till samtliga människor på vår planet. Läs.
STORA FRÅGAN NURÅ!!! Vem var min favoritkaraktär?????
Alltså, lowercase will, utan tvekan. Liksom, i hans kapitel är det inga stora bokstäver. Ni förstår inte hur glad det gjorde mig. Jag avskyr stora bokstäver, som somliga nog redan visste... Nejmen, han var väldigt wonderful. Sedan diggade jag Jane också, hon var tuff.
An Abundance of Katherines
Denna bok läste jag ut innan idag, så här kommer en kort och möjligen flummig recension på den då jag inte riktigt är inne i ett serious mood just nu. Ehum i alla fall.
An Abundance of Katherines är skriven av John Green. Den handlar om Colin, han är väldigt nördig. Med betoning på både väldigt och nördig.
Han road trip-ar lite, hamnar i Gutshot, Tennessee (stavas det ens så?) och det händer lite grejs som jag inte tänker spoila ifall någon nu skulle vilja läsa den.
Basically så är boken bra, det är den. Den innehåller även väldigt många fotnoter och ett helt appendix dedikerat till matematik. Now you know.
Den är inte särskilt lång heller. Min upplaga var 213 sidor, exklusive appendixet och Q&A-delen med författaren som så fint kom i slutet.
Alltså, jag hade inte rekommenderat den om man inte är åtminstone lite intresserad utav science eller matte, för det är rätt mycket sådant med. Men ja, man gör som man vill, såklart. Tycker inte den var riktigt lika bra som de andra jag läst av honom, men så är den här rätt annorlunda jämfört med dem också. Väldigt bra tycker jag fortfarande att den är, dock.
Då har vi kommit till det intressantaste! VEM VAR MIN FAVORITKARAKTÄR!?!??!?!??!?!?!
Hassan.
Jag hade gärna läst en bok om bara Hassan just för att han var så awesome och tuff.
jag vet inte vad jag ska sätta för rubrik så hej typ
Idag skrev jag en låt för första gången på jag vet inte hur länge. Alltså, ända sedan typ april i år har det gått extremt segt, och den sista jag kan minnas att jag skrev - som var en fullständig låt och inte bara fragment av text eller melodi - skrev jag i slutet av juni. Så ja, vet inte riktigt vad jag har haft för mig och vad anledningen till detta är, då jag brukade spotta ur mig låtar på löpande band ungefär.
Annars så ska jag ta och läsa lite mer i An Abundance of Katherines nu, då den är väldigt fin och bra. 
För övrigt så kan jag inte finna mina glasögon, VART ÄR DE? Har precis tagit ut linserna och världen är suddig aaahhh!! Nu ska jag på skattjakt, sedan läsa, ehum.
Looking for Alaska
Den här boken läste jag ut igår natt. Tror jag bloggade om det? Jag minns inte. Hur som helst!
Boken heter Looking for Alaska (om du inte var såhär jättesmart och lyckades lista ut det av rubriken, vill säga) och den är skriven av John Green (the almighty och jättebra).
Den handlar om Miles Halter, aka Pudge. Han är asball, mer än så säger jag inte för jag tänker då inte spoila massor. Btw. Alaska är en person, inte platsen, bara så ni vet.
MEN VET NI VAD SOM ÄR SÅ BRA MED DEN HÄR BOKEN OCH SÅDÄR FINT!?!??!?!?!
Den är så fin på något vis, och jag satt och dog lite inombords när jag läste den. (*host* ovanligt *host*). Anyhooow! Vill du läsa en bok som förstör dig lite inombords för varje ord? Visste väl det. Läs den då. You will not regret it. Fast kanske när du ligger på golvet och rullar runt och har panik över händelser i boken, men det är helt enkelt en uppoffring man får göra.
Då kommer vi till den stora frågan! Vem var Lollos favoritkaraktär i boken????????
Måste nog svara Pudge på den frågan. Och Alaska. Och kanske the Colonels mamma. Hon var ball.
nattläsning
Såhär ser jag ut klockan fyra på morgonen när jag precis läst ut en bok och ska påbörja en annan. Vilket vilt liv jag lever. "An Abundance of Katherines" är vad jag ska läsa nu. Shall be lovely.
City of Bones
Jag älskar denna boken, ok? Har dock inte haft så mycket tid att läsa den på sistone, vilket suuuger. Men snart ska jag läsa som tusan och då blir det att ha Mortal Instruments-maraton och läsa allaaaaaaa! Wohoo!
Insurgent - igen!
Nu har jag precis läst klart boken Insurgent, som jag ju höll på att läsa förut. Det är uppföljaren till Divergent, båda skrivna av Veronica Roth. Trean, som ska heta Allegiant kommer ut någon gång som jag inte riiiktigt har koll på...
Anyhow! Jag måste säga att ettan var bättre än tvåan. Men, tvåan är också en sådan bok som man uppskattar mer efter att man har läst den. Dock tycker jag inte alls lika bra om huvudkaraktären Tris nu som jag gjorde i ettan, så det är lite synd. Also: Boken känns väldigt "jobbig" emellanåt. Det händer så mycket kaos och blir så många motgångar. Jag är en sådan läsare som verkligen lever mig in i berättelsen, och sitter och grimaserar åt det jag läser, utbrister saker och så vidare. Därför blev det lite jobbigt att läsa boken med alla jobbiga händelser i den.
Summa summarum så är den helt klart läsvärd!
Insurgent
Sitter och läser denna bok just nu och har det allmänt mys! Insurgent heter den, och är uppföljare till Divergent. Båda är böcker i en trilogi skriven av Veronica Roth. Trean kommer ut på engelska senare i höst om jag inte har helt fel för mig.
Vad tycker jag om denna bok då? Alltså mjo, den är rätt bra... Föredrar ettan såhär långt, men har fått höra att den är seg i början och blir mycket bättre sedan, så det hoppas jag på. Update om helheten kommer så fort jag läst ut den och orkar blogga om det!
fabulös
Har precis läst ut den här finfina boken. "Det kalla landet" av Inger Frimansson, nämare bestämt. Grymt bra. Rekommenderar!
Sense & Sensibility
Alltså jag dör snart. Typ.
Har precis sett filmen till Sense & Sensibility, och aaaaahhhh! Så fin! Boken var givetvis bättre, men ändå! Gosh! Jag måste säga, Emma Thompson, som spelade Elinor var verkligen helt fabulös! Jag ska inte spoila om det nu råkar vara någon som inte läst/sett boken/filmen, men åååh. Hon är helt perfekt för rollen! Och Kate Winslet som Marianne. Wonderful!
Dessutom känns det lagom fint att jag håller på och utbrista något i stil med: "MEN HEJ MADAM POMFREY!!!!" när Mrs Dashwood syns första gången. Samma gäller när Colonel Brandon äntrar filmen. Fast givetvis ropar jag Snape efter honom då. Och slutligen så visar sig Charlotte Palmers vara hiskeligt lik Umbridge.
Coincidence, I think not.
Anyhow. Filmen (och boken! Framför allt boken...) rekommenderas starkt! Så himla jättebra! Tror nästan jag tar och reser bakåt i tiden lite, va. Mhm.
Sträckläsningsnörd
Alltså jag borde inte få lov att sträckläsa böcker. Seriöst. Det tar typ kål på mig. När man läser en bok i massa timmar (typ mellan två och fem) och så lever man sig helt in i den och sedan inser man att man minsann har ett eget liv och inte alls bor med karaktärerna. Whoops, typ.
Är boken man sträckläser dessutom skriven i jag-form är det ju otroligt lätt att inbilla sig att man faktiskt är den personen på riktigt också. Men nej. Det är jag inte. Jag är lollo. Okej.